Vikten av jämvikt...

Jag va och nosa på ämnet i ett tidigare blogginlägg... att hästar ofta tillåts se lite väl ojämna ut i sitt rörelsemönster, och i mitt tycke för länge. Jag har bara USA och referera till gällande detta för utlandet (på landslagsnivå alltså) och de hade i alla fall högre krav på hur hästarna skulle va fräscha och röra sig jämna genom kroppen för att kännas OK till träning.

Det är inte ovanligt att se ojämna hästar som går och "hackar" och är krokiga i kropparna år efter år.... börjar dra ett bakben efter sig och hänger olika i tömmarna/tyglarna varv efter varv. Du har ett sätt att hantera högersvängar, ett annat för att sköta svängen till vänster... Man vet att hästen alltid exempelvis "skär av vägen till höger" och har en "styrfördröjning till vänster" men det är inte så säkert att man faktiskt vet varför eller ens har analyserat känslan...

Att sträva efter att få sin häst automatväxlad med servostyrning - det är nog den enklaste liknelsen för vem som helst att förstå. Jag har hållit lektioner för så många människor i 20 år nu, att man lär sig snabbt vilka jämförelser som fastnar och går hem. Du ska inte ha en hackande häst på lägre växlar, eller en häst som alltid får hänggas när det vankas arbete, likväl ska ratten inte lossna från sitt fäste, eller bli styv att styra som en lastbil utan servoolja... Du vill inte heller att gaspedalen är trög och fastnar under skon, likväl ska den inte leva sitt egna liv och varva på tomgång....Sådär jag. Nästan varenda kille är med på tåget nu :)

När man talar om hästträning så kommer ofta (det mycket kloka ordet i min mening) genomsläpplighet i kroppen på tal. Du ska jobba enligt utbildningsskalan med genomsläpplighet.

Men vad är det då?

Jag brukar använda liknelsen med att hästen ska en känsla av att va som ett gummiband (den röda linjen på bilden nedan) från tygeln hela vägen genom ryggen till bakbenen....

För att få känslan förklarad för sig om hästen är genomsläpplig i kroppen och jämt atletisk i båda sidorna (vilket ytterst få hästar är) så brukar jag göra liknelsen om de "två vattenslangarna". En på var sida av ryggraden på hästen. Det ska va ett jämt flöde i slangarna, dina hjälper reglerar flödet och det är utbildningen som gör att hästen klarar mer och mer övningar utan att känslan för "vattentrycket" försvinner, eller blir övertryck i slangarna.... Att när man har en vinglig unghäst eller väldigt känslig häst att jobba med får man förstå att slangarna är tunna.... vissa hästar föds med ett "övertryck i slangarna" och där får man jobba med att börja kunna reglera kranen i lugn och ro... Ställningen i nacken får inte böjas mer än att flödet fungerar och att hästen fortfarande hänger ihop med bakbenen genom ryggen annars knäcker vi slangen och det blir inte bara ett brott och brytning på slangen utan flödet tar stopp och hästen tappar bjudning.

Med denna liknelse så tycker jag även att människan får en känsla för att träna sin häst bakifrån och framåt. Att förstå att bjudningen kommer från bakbenen men att vi för den sakens skull inte kan tappa kontakt eller känsla för genomsläppligheten. Att en svag slang på ena sidan ryggraden inte ska kompenseras med att försöka bända bort den starka sidans... tvärtom jobba upp flödet på den tunna slangen.... Är ni med?

Ritningen högst upp har jag gjort själv och den är en generell bild över hur många hästar fungerar i träning. Pilarna, färgerna, tjockleken på strecken.... ja det får ni fundera på en stund själva. Så förklarar jag det i nästa inlägg :)

// Emma